Mörka men ljusa söndag

Varför känns söndagar alltid så mörka och dystra? Även fast vi försöker göra roliga saker, som t.ex att åka till Saltsjöbaden och leta efter huset i Solsidan, så väntar ändå hemmet där inga lampor kan lysa upp den dystra vetskapen att imorgon är det måndag, imorgon borde jag plugga. Tanken på ett glas vin förgyller verkligeheten för en stund, men försvinner lika snabbt som vinet åker ut i systemet och sedan bort, bort för att försvinna precis som ljuset i den mörka söndagen.

Oscar spelade handboll idag och han var grym. Domarna och motståndarna var dock inte grymma i samma bemärkelse som Oscar, utan de var verkligen helt bortom allt förstånd. Nu vill jag inte lägga mer tid på dem än vad jag redan gjort utan istället avsluta denna mening med en aplåd till Oscar :)

Oscar lagade middag idag, det kan man kalla för ljus på en söndag! Jag tackar för att jag fick sitta och koncentrera mig på plugg i soffan, det gör mycket att slippa avbryta för att laga middag när man inte är särskilt hungrig.  

Jag kanske ska byta namn på bloggen till "om Oscar" för det känns som om han tar mer plats i denna blogg än mitt liv. Men det är ju just så att han är mitt liv, så på så vis är det ju inte konstigt att han nämns jämt och ständigt :)

Nu ska jag spendera resten av kvällen med att titta mellan fingrarna. Det är Wallander på fyran och som alla andra söndagar de senaste helgerna trotsar jag min rädsla för lik, ondska och mörker med näst intill bara ljudet av Wallander. Egentligen är filmerna inte äns bra, de är på inövad repliksvenska och det är alltid lika lätt att hitta mördaren. Kanske är det inte att det är måndag imorgon som får söndagarna att vara så mörka, kanske är det de mörka Wallanderfilmerna som sätter söndagsstämpeln? Kanske vore filmerna bättre om de inte var på en söndag? Och kanske vore söndagarna ljusare om fyran inte cisade Wallander?

Hej år 2011

Efter enorma klagomål och efterfrågan tar jag nu tag i bloggen igen. Egentligen har jag inget större intresse av att lägga minuter som aldrig kommer komma tillbaka på att skriva om min vardag. Jag har ju insett att jag aldrig kommer bli Blondinbella av flera olika anledningar (även om brunett är minst lika snygg som blondin och jag också har en pappa som har kontakter) Men för att familjen ska sluta klaga och för att inte bara Oscar ska ha en eloge för hans bloggskrivande så tar jag nu tag i saken! Som svenkslärare ska det väl även kunna ses som språkutvecklande, ett begrepp som fyller hela mitt ordförråd just nu och ordvariationen kan därför bli något tam i detta inlägg.

Vad har då hänt innan det slog om till 2011? När jag tänker närmare på det så är det faktiskt en hel del. Sista inlägget jag skrev så höll jag på med receptionsnglarna. De blev klara samma kväll och jag har gått vidare. Faktum är att jag har slutat på Bergendal, om jag nu berättat att jag började? Det blev iaf en kort receptionistkarriär plus lite barnpassning på hotellet innan jag tackade för mig. Sena lönutbetalningar och missförstånd angående min tillgänglighet som universitetsstuderande fick mig att tappa både intresse och humör och jag sa "byebye", som Lucas skulle sagt =)

Den 1 november flyttade jag och Oscar in i vår efterlängtade lägenhet som visade sig ligga i Beckomberga. För en närmare titt på Beckis kolla in beckisbalkongen.blogg.se (ännu en eloge till Oscar). Allt som saknas här i vår lilla lya på 59kvm med en förstor soffa och två 42tums tv är en liten baby, med andra ord en fralla. Efter att ha kontaktat en kennel, flirtat till oss pengar och till och med bestämt namn (jag har iaf, Oscar får hund och jag får bestämma namn) så återstår bara det enkla beslutet; hund eller semester? Följ gärna den spännande fortsättning.

Mer om mitt fantastiska liv är att jag läser min fjärde termin på universitetet varav två helt felfria. Sista tentan jag väntar svar på handlade om den extremt intressanta nordiska språkhistorien, vill säga runor och för att inte glömma de två veckorna av grundkurs i danska och norska. Frågan är om jag verkligen visste vad jag gav mig in på när jag stolt klev in hos Maggan i lärarrummet och jublade ut glädjen att jag sökt till svenskalärare. "Svensklärare Victoria", var allt jag fick till svar. Och varje kurs blir jag påmind om denna hemska tillrättasägelse när diskussionen om det heter svenskalärare eller svensklärare uppstår. Suck!

Förutom att plugga så har jag efter ett uppehåll sen i juni börjat träna på gymmet igen. Jag upptäckte att även om man inte vistas på gymmet så drar de ju pengar för mitt medlemsskap, är inte det lite konstigt? ;) Iaf så bestämde jag mig för att säga upp medlemsskapet då jag insett att jag kanske inte är gymtypen. Det är jobbigt för man blir svettig och då måste man duscha och jag kanske inte ville tvätta håret den dagen utan en annan dag, men så tvättade jag håret iaf utan att ha tränat, och då kan man inte gå till gymmet dagen efter för det är inte bra för håret att tvätta det varje dag. Nu bärjar det ju trots allt bli lite Blondbellavarning här. Men då var det 60 dagars uppsägningstid på medlemsskapet så ska jag nu träna järnet fram till 25 mars. Det är dock inte så lätt med träningsvärk, men jag försöker. En annan anledning till att jag sa upp medlemsskapet på gymmet var för att jag tänkte på hundköpet som en ny träningsform med lek och promenader. Men vi får se vad som händer med det. Nästa gång jag skriver kasnke det är höst igen och jag sitter här förslöad då det inte blev någon hund och då ingen ersättningsträning för gymmet, kanske blev det ingen semester heller och inget jobb. Då kan jag verkligen klaga över mitt tråkiga liv (!), men nu ska jag längta och ha en positiv inställning till att mitt liv är minst lika bra som alla andras.

Nej, nu lite ljus i boggen. Den 10/2 kom Adam till världen och jag blev moster. En stor mage på min syster visade sig innehålla en livs levande människa. Hur coolt är inte det? :) De sista dagarna har jag shoppat barnkläder till lilla Adam, men det är ju inte det lättaste. Med en syster som hatar retro vilket är störsa motsattsen till vad butikerna gör så är det inte det lättaste att hitta "svarta kläder" till en bebis mär våren börjar nalkas. Allt jag kan säga är att jag gått på magkänslan och ibland tänk "Vad vill jag ha på min lilla Melwin?". Ja, även om vi är systarar min syster och jag, så är vi inte alltid jättelika och särskilt inte på klädfronten. Men som moster har man faktiskt en hel del att säga till om så det är bara för mamsen att tiga. Och i långa loppet så är det ju faktiskt Adam som ska trivas i kläderna :)

Tillbaka till den underbara kurslitteraturen nu kanske? Klockan är ju bara 23.22 och som student är det väl 24-7 som gäller? Jippi!

  
 
En gång fyllde jag 20 år, då fick jag en hemmagjord tårta av Oscar.


Köket i vår lya. Vi ska få ommålat! :)


RSS 2.0