Kan vi inte ha en sådan dag då man bara få ge varandra komplimanger?!
Jag vet att jag har rätt, ändå har jag så dåligt samvete. Är jag verkligen en sådan elak människa?
Imorogn fyller min (världens bästa) pappa år. 60 år till och med, men det är ju ingen ålder! I alla fall inte när man ser ut som 45 som min pappa gör :) Om jag skulle åka och fira hans födelsedag så skulle jag behöva råna en bank först, och det känns lite överdrivet, så tyvärr kan jag inte fira honom nu på hans riktiga födelsedag. Däremot ska jag fira honom om några helger, när banken gett mig pengar istället för att jag rånade dem, och då ska jag ge honom en bamsekram!
Jag vet att man borde fira personen som fyller år på det datum som faktiskt är personens födelsedag, annars skulle det ju vara onödigt att ha en födelsedag. Men det går faktiskt lika bra att fira vid ett annat tillfälle, att skjuta fram födelsedagen lixom, som vi gjort vid flera andra födelsedagar. Jag firade min 20årsdag i föräldrarhemmet någon helg senare, trots att jag har en egen bostad nu. Och Oscar firade sin 25årsdag flera månader senare, med eller utan presenter, och han blev lika glad för det. Det är ju faktiskt sällskapet och stämmningen som är det viktiga, även om jag är töntigt förtjust i paket :)
Nu ska jag sluta vara en sådan grinig barnrumpa, ta mig i kragen och gå en lång promenad med de som står mig närmast (iaf bor närmast ;) - Oscar och Lego!
testpilot för Ricoh PX - det vore toppen!
I gratisbussen från hotellet ner till stranden ser jag två kameler. När bussen stannat ber jag Oscar om vi kan gå och fotografera kamelerna. Framme hos kamelerna blir vi väl mottagna och självklart får jag ta ett foto. Men innan vi vet ordet av så håller kamelgubben min kamera för att ta ett foto på Oscar och mig tillsammans, det var väl trevligt. Men inte nog med det, han bokstavligt tavlat tvingar oss upp på varsin kamel, var på vi tror att det bara är för fotot. Men icke... han reser kamelerna upp och så går han iväg med oss. Jag skrek åt honom att släppa ner oss, men möts bara av ett skratt. Efter en pytteliten runda får vi honom äntligen att släppa ner oss på samma ställe, vi får tillbaka kameran och ska gå därifrån. Vad tor ni händer då? Jo, han vill ha betalt såklart! 40$ eller 100TL. På ett ungefär 400kr. jag blir förbannad och berättar för gubben (som egentligen bara var typ 25år men jag vet inte vad jag ska kalla honom) att vi egentligen inte ville rida och att han lurade oss. Oscar tar då upp våra 40TL som vi tagit med oss till stranden för att äta lunch för och ger till gubben. Han vill ha mer betalt såklart(?) men vi visar att vi inte har mer. Då säger han att vi kan betala mer imorgon. Tror ni att vi åkte till stranden igen? Dagen efter gjorde vi det i alla fall inte. Men inte de andra två dagarna som var kvar heller. Inte bara på grund av kamelgubben, han skulle väl inte få förstöra vår semester, utan för att det faktiskt var väldigt mysigt vid poolen :)
Summa sumarum är i alla fall att dagen innan kamelturen tappade Oscar min digitalkamera på balkonggolvet, och det var då min IXUS såg ljuset för sista gången. Vi gick då ner på shoppinggatan och hittade en engångskamera som jag lyckades pruta ner från 25TL till 20TL. Vi var jättenöjda och tänkte att 40kr var ju inte så farligt. På natten vaknar jag och kommer på att man gångar med fyra - vi hade alltså betalat 80kr för en engångskamera =(
Så, de bilder som har tagits på bruna mig på en madrass i poolen med något svalkande i handen har alltså tagits med en engångskamera. Därför kan jag inte lägga upp dem här. Då semestern på grund av detta blev en aning sorglig för ett tag så känner jag att jag verkligen förtjänar att bli testpilot (http://smartsontestpilot.se/ricoh-px/bli-testpilot/) för en Ricoh PX. Sommaren är inte slut än och jag har mycket fotografering att ta igen. Jag vill kunna ta bilder på allt och kunna ta med kameran överallt utan att vara orolig att den ska gå sönder. Jag behöver en kamera som håller det mesta - Ricoh PX!
I övrigt var Turkiet (Kemer) väldigt varmt och vi har haft det skönt. Men det fanns många banditer och stranden var inte det Paradis direkt som strandpojkarna själva trodde: "Welcome to paradise!"
Och bara ett litet tips; Om det står i hotellbeskrivningen att det finns i en moské i närheten - kolla hur nära! Vi vaknade 4.30 varje morgon och då hade vi inte ens behövt mikrofonen för att höra vad han sa/sjöng.
Vi hann ta lite poolbilder innan kameran gick sönder.
På Hannover hamnade vi några gånger. Där fick man gratis te och hovmästarens fru var från Helsingborg.
Stranden såg ut ungefär såhär. Coola solkuddar och mycket båtar en bit ut.
What are words if you really don't mean them when you say them
Det är ett flertal månader sedan jag skrev och det är ju inte kul för någon. Som vanligt lägger jag lite av skulden på mina få antal läsare, men kanske skulle jag få fler om jag skrev regelbundet och om något mer intressant? Anyway, detta är min blogg och här skriver jag vad, hur och när jag vill.
Jag sitter just nu i Kallinge hos mamma och pappa. Jag är inne på andra veckan här och när jag åker här i från har jag varit här i ca 18 dagar. Det är inte illa! Särskillt inte med tanke på att Oscar är i Sthlm och jobbar. Men snart kommer han och hämtar mig :)
Sommarlovet har inte bestått av så mycket mer. Jag lyckades inte få tag på något jobb, utan istället har jag gått mammaledig. Ni skulle bara veta hur mycket tid Lego tar. Han ska matas, bajsas, tvättas, gosas, promeneras, fostras och han till och med kräker. Precis som vilket barn som helst, så jag anser mig ha full rätt att säga att jag är mammaledig.
Egentligen skriver jag bara detta inlägg för att jag saknar Oscar och jag vill tacka honom för att han försörjer mig :) Brorsan kallade mig lyxhustru och det var väl kanske lite att ta i, men ändå lite kul att bli kallad. Jag sa ju inte hur mycket pengar som Oscar spenderar på mig... Vi har det ju lite knapert denna sommar och lite därför befinner jag mig nu hos mor och far. De är så snälla och göder mig :) Allt är skönt här, om ändå bara solen kunde titta fram lite mer och Lego hade varit en ängel så skulle jag vara supernöjd. Det finns då alltid något fel :/
Men tack Oscar, och förlåt för att jag är en sådan otacksam lyxhustru ibland. Du vet att jag egentligen bara vill vara en piga och du min dräng, vår gris den har vi redan ;)
Från mig till dig
Man kan kalla det för information
Jag var uppe redan klockan nio i morse, vilket är tidigt för en söndag! Jag gick ner på Ica och köpte nybakade focaccia och lyckades ta ut de där 100 kronorna från Lärarkortet =) Sen gick jag hem och gjorde smoothies, som jag inte tyckte om utan Oscar fick dricka upp alla när han vaknade. Jag lyckades även gömma håret i en hårinpackning, så Oscar tror att jag är ledsen för tydligen så gör man bara hårinpackning när man är ledsen?
Anledningen till att jag gick upp så tidigt i morse är för att det här dumma förkylningen gör så att man inte kan sova. Host, snor, blää och prosit! Men det kan också vara så att jag har väldigt mycket framför mig i veckan som kommer så sova är det sista jag tänker på.
Imorgon kommer Isabell hit på fika och det är väl inte så ansträngande direkt. På tisdag ska jag baka muffins för att ha med till klassen på onsdag, då det är sista lektionen under denna vfu-period som jag har dem. Under onsdagen väntar då som sagt både fika/avsked men sjuorna och även ett besök av en universitetsperson som ska titta på min lektion. Konstigt att jag inte kan sova? Äsch, så värst nervös är jag inte egentligen, men det ligger väl och gnager lite undermedvetet.
På torsdag är den den största dagen under veckan, då ska vi hämta Lego (Legolas). Ja det är det namn som vi har fattat tycke för, men vi får vänta och se om han är en Legolas?
Nu ska jag skölja ut hårinpackningen och senare åka med Hans och Anita till Nyköping för att se Oscar spela kval.
Och det viktigaste idag; GRATTIS LUDWIG!!
Vår, i dubbel bemärkelse.
Det är en underbar vårkväll utanför mitt fönster. Solen reflekteras härligt i mina nya orangea gardiner och balkongen har aldirg sett mer inbjudande ut. Det har äntligen varit vår idag och jag hoppas den är här för att stanna!
Jag sitter i soffan och suktas av kvällssolen och jag lyser upp nr jag ser barnen som tagit ut sina cyklar nere på gården. Men jag är för sjuk för att gå ut. Samtidigt börjar jag få fjärillar i magen då Oscar sitter i telefon med den kvinna som just nu är ägare till en valp. En valp som kommer bli vår på tisdag om allt går bra i veterinärbesiktningen. Det är sjukt nära nu att vi blir hundägare och där, ja där sa han det. Jag hörde hur Oscar sa: Då har vi bestämt oss, vi vill ha valpen.
Varje dag är ett steg närmre läraryrket
Nu avnjuter jag ett glas rött, samtidigt som jag glädjs över att vårt kök äntligen fått en normal väggfärg tack vare målaren som var här i går och även idag. Nu saknas bara att vi får garderoberna fixade och en ny kökslucka, för den vill absolut inte vara med längre. Det irriterar mig också att jag inte köpte rosa gardiner på IKEA när vi väl var där i veckan. Men jag hade bara siktet inställt på att vi skulle ha nya gardiner till vardagsrummet, vilket jag hittade på Hemtex en timme innan vi åkte till IKEA så då la jag det köpet bakom mig. Dessutom hade jag inte vant mig vid att köket inte längre var rött, utan tänkte att rosa gardiner går ju aldrig att ha i vårt röda kök. Men jo, nu skulle det ju funka till en vit vägg! Men jaja, det betyder bara att vi får åka till IKEA igen =)
Jag kan inte fatta att en vecka går så här fort. Det var nyss fredag och nu är det snart torsdag igen. Å ena sidan är det ju skönt, men å andra sidan fattar jag inte hur jag ska hinna med allt.
Take care.
Puss
Jag skriver för er, läs då!
Nu är det fredag igen. En vecka på praktiken går sjukt fort. Igår kväll kände jag att det började klia i halsen och det blev värre under natten. Jag har inte ont i halsen, den är bara irriterad. Är det en förkylning, eller är det läraryrkets underbara konsekvenser som tar sin rätta form? Jag är faktiskt lite snuvig oxå. Men inte ska min hals få förstöra min helg. Ikväll ska jag på tjejmiddag med Ebba och tjejerna, det blir våfflor med bär :) Men innan dess så ska jag gå och köpa halstabletter och sedan käka lunch samt gå på Liljevals med Oscar och Anita.
Dags att logga ut från personalrummets arbetsdator nu, att blogga är nog ingen arbetsförmån.
Take care!
Jag tar den sena bussen istället
Isabell var här igår, vi lagade köttfärssås och åt chokladbollar. En lilllördag utan alkohol helt enkelt :) Vi körde hem henne och sedan var det bums i säng. Då kom jag på att jag skulle trvättat håret. Så det fick jag göra nu på morgonen, vilket jag aldrig gör. Så jag ställde klockan 30min tidigare än vanligt och tydligen så tar det inte så lång tid att tvätta håret, så här sitter jag med massa tid över. Tänkte att då kunde jag ta den tidiga bussen, men när jag kom på att jag kunde blogga så får det bli den sena bussen istället. Och på tal om bussen så går den strax så nu fick jag bråttom iaf.
Take care.
Puss!
Vilken lärare!
Nu är det dags att luncha, eller lunsja som norrmännen skulle skriva.
Ciao!
Kampen fortsätter
Jag trodde att alla sommakläder skulle ta för stor plats i garderoben, men det var ganska lugnt för min del. Värre blev det i Oscars garderob. Men jag bara tryckte in allt, sortera får han göra själv. Skohyllorna i garderoben fylldes helt okej oxå, jag har allt för mycket skor som jag varken kan gå i eller har tillfälle att använda, men fina är de =)
Nu har jag marinerat tierräkor, och medan de ligger och drar sig så ska jag ner i förrådet en vända igen. Och lagom till Solsidan ska vi äta Keldas karibiska soppa och stekta tigerräkor. Lite dåligt det där med färdigköpt soppa, men jag har inte kommit så långt i hemmafrurollen än att jag lagar egen soppa. Dessutom har alla riktiga hemmafruar sina brister.
Imorgon fortsätter praktiken och jag längtar till en måndag...
Vår selvom det snöar
Nu vill jag ha vår! Kanske är en töntig och egoistisk sak att skrika efter när flera länder är i uppror och människor skriker efter något mer värdefullt än vår. Jag är inte den som brukar predika för andra länder, gå med i protester eller stå och skramla med en bössa på stan, men idag känner jag att det är dags att ni får höra att jag faktiskt bryr mig om andra länder. Jag brukar ha svårt att se abstrakta saker och det är inte förrens det blir konkret och adiativt för mig som jag inser faktum, vilket det blev idag. Som min kloka mamma sa "ovisheten måste vara det värst", att inte få kontakt med sina nära och kära måste vara skrämmande. Mina tankar är med dig Nadir!
Från det värsta till något mer glatt; idag har jag putsats fönstrerna - med tidningspapper. Det var en riktigt härlig känsla, en vuxenkänsla. Det var heller inte så svårt som jag trodde, så nu kommer jag puttsa fönster var och varannan dag :) I mitt putsande upptäcke jag även att det inte drar vid fönstret längre efter att Oscar fixat med något. Så nu behöver inte min orkidé ha filt om sig längre.
Igår började jag med att sortera alla mina foton som jag haft liggande i en kartong. Tyckte det var tråkigt att ha dem liggandes i kartongen och sådana där fula fotofickor man får när man beställer. Jag köpte därför två album på Lagerhaus och har redan satt in flera bilder från tiden på lågstadiet. Kanske fortsätter jag idag innan jag åker till Isabell på födelsedagsfest. Hon ska få te och en sjal, hoppas hon inte läser min blogg så att paketerna är avslöjade. Oscar ska spela kval till ettan, men på grund av Isabells fest kan jag inte kolla =( Men kanske är det lika bra, jag blir ju bara så nervös att jag ändå inte vågar kolla. Haha!
Det var en del bilder
Isabells "paket". Egendesignade tepåsar med etikettlappar.
En vecka går fort
De fem dagarna tillbaka i föräldrarhemmet förra veckan var väldigt uppfriskande och glädjefulla. Att träffa Adam väckte så mycket tankar hos mig (inte några "dumma" tankar pappa;) utan bara tankar om livet. Adam var så söt och helt ovetande om livet, tänk om man alltid kunde vara så ovetande och bara skrika efter mat och närhet. Kanske blir lite långtråkigt tillslut, men också alldeles, alldeles underbart.
Jag tackar för vistelsen och all god mat och mysigt sällskap. Önskar att vi kan ses oftare <3
Idag är det iaf fredag igen och en arbetsvecka på VFUn har gått. Jag har påbörjat mina egna lektioner som planerat, dock utan handledare. Så förhoppningsvis så får jag betalt för att utbilda mig, det var ju inte tanken att jag skulle vara själv med klassen egentligen. Det har ändå gått bra, lite besviken på mig själv för att jag höjer rösten åt dem, men efter att ha testat och stått tyst i minuter för att få dem att tystna och lyssna så går det bort allt för mycket onödig tid från lektionerna och jag måste då ryta till och få dem att inse att det är lektion och jag försöker undervisa. Det är inte så lätt att vara lärare som många tror, men det är dubbelt så roligt än vad många tycker :)
Idag slutade jag tidigt och mötte upp Oscar för att luncha med honom och Anita. Jag möttes av en väldigt snygg och nyfriserad Oscar, ingen snelugg här längre... :P Vi belv dock sena för att det som vanligt var kö i stan och inte fanns några parkeringsplatser. Oscar skulle börja jobba och tiden rann iväg så vi fick skjuta upp lunchträffen till en annan dag. Trist, men något att se fram emot :)
Jag åkte hem till en ensam lägenhet, satte mig på balkongen på en oskön plaststol i och med att vi inte köpt balkongmöbler än och drack te. Det var skönt i typ två NRJ-låtar sen blåste filten iväg för många gånger så jag gick in. Från försök till mys på balkongen till storstädning och sedan lite Glee, så såg min eftermiddag ut. Sedan kom jag på att jag lovat Oscar att göra Mozartkulor (don't ask why) så det gjorde jag nu under Let's dance, och när jag ändå höll på så gjorde jag lite kolakakor. Ja, det har varit en helt okej ensam fredagskväll.
Nu kommer Oscar snart och då ska vi käka tigerräkor. Har längtat hela veckan!
Puss och kram
Att vara eller inte var...
hundägare?
Semester eller hund? Den mest irriterande frågan som grott i mitt huvud sedan valparna föddes den 11 februari. Vi behöver bara en tillförlitlig hundvakt som vi vet kan vakta vår hund i början av augusti. Men det är inte så lätt att hitta, inte med tanke på att det bara är mars nu och inte många har planerat sin sommar ännu. Well, det känns nästan som en situation där man vill att någon annan tar beslut åt en. Jag vill jättegärna ha en hund nu som jag kan träna och gosa med hela sommaren, men jag vill oxå åka på semester. Varför måste det alltid handla om att äta kakan eller spara den?
Hur kan man inte vilja ha en sådan här?
Vi fick inget besök av Adam i morse, och kommer förmodligen inte få imorn heller för då är hans pappa hemma :) Men jag ska inte klaga, jag har ju haft honom hela dagen. Vi har kollat på Tv, ätit, kräkit, sovit bajsat och ja, allt som bebisar gör... :) Imorgon ska vi nog bada.
Nu vill Oscar leka, men jag vill sova. Får se vad vi kan hitta på för kompromiss. Kanske kan han pröva sina kläder han fick i (försen) födelsedagspresent av mamma, pappa och Camilla idag.
Nattinatt (förhoppningsvis)
Här kommer sanningen...
moster är stolt!
Morgonen började med att Adam kom flygandes i sin "säng" och ställdes vid vår fotände i sängen. "Kan jag låna er bil och köra Nadir en snabbis? sa Camilla" och självklart sa vi ja, för då fick vi ju mysa med Adam en stund. När Camilla kom tillbaka hade Adam på något konstigt vis hamnat i min famn :) och Camilla passade på att ta sig lite ensamtid med en morgonkaffe. Efter 45min kände jag att vi kanske skulle gå upp ur sängen, men det var väldigt skönt och mysigt. Hoppas alla morgnar denna veckan blir så härliga :)
När vi äntligen vaknat gick vi en promenad och kollade in Camilla och Nadirs nya lägenhet som de får tillgång till snart. Där kommer de verkligen få det bra, om bara de dumma snickargubbarna kan städa efter sig... Tänk om morfar och mormor hade levt ännu, då hade de blivit grannar. Men man kan inte få allt här i världen, även om mycket ändå går i uppfyllelse.
Förutom promenad och mys med världens bästa Adam så har jag lagat lasagne med pappa. Dagen har helt enkelt varit toppen!
Oscar tycker det är skönt att vi är i Kallinge så att jag kan skratta lite vid matbordet. Jag vet inte riktigt vad det betyder men antagligen att jag är glad här :)
2012 har börjat?
Men samtidigt så kom vi på att vi kan lika gärna bli påkörda när vi går över gatan senare i eftermiddag, så vi borde hålla ut till sista stund och kanske överlever vi jordens undergång? Men nog är utbilden för lång för det korta liv man lever.
Nu har helt plötsligt samtalet övergått till SL och att lokförare måste vara sjukt tråkigt. Många av oss menade att det är jobbigt i situationer när folk typ hoppar framför tåget, och då säger Pouian: "Asså många är så sura och klagar över att de ska upp och ta tåget på morognen, men va fan någon ska ju upp och STARTA tåget."
Om några timmar börjar jag färden hem till familjen. Har planerat för att skriva lite lektionsplaneringar i bilen, och kanske kolla på 9A och bli lite sur, jag missade ju det i måndags. Men nu ska jag käka lite lunch och avklara ett didaktiskt seminarium, hoppas att det ger något... Sen tar jag långhelg :)
