Kan vi inte ha en sådan dag då man bara få ge varandra komplimanger?!
Jag vet att jag har rätt, ändå har jag så dåligt samvete. Är jag verkligen en sådan elak människa?
Imorogn fyller min (världens bästa) pappa år. 60 år till och med, men det är ju ingen ålder! I alla fall inte när man ser ut som 45 som min pappa gör :) Om jag skulle åka och fira hans födelsedag så skulle jag behöva råna en bank först, och det känns lite överdrivet, så tyvärr kan jag inte fira honom nu på hans riktiga födelsedag. Däremot ska jag fira honom om några helger, när banken gett mig pengar istället för att jag rånade dem, och då ska jag ge honom en bamsekram!
Jag vet att man borde fira personen som fyller år på det datum som faktiskt är personens födelsedag, annars skulle det ju vara onödigt att ha en födelsedag. Men det går faktiskt lika bra att fira vid ett annat tillfälle, att skjuta fram födelsedagen lixom, som vi gjort vid flera andra födelsedagar. Jag firade min 20årsdag i föräldrarhemmet någon helg senare, trots att jag har en egen bostad nu. Och Oscar firade sin 25årsdag flera månader senare, med eller utan presenter, och han blev lika glad för det. Det är ju faktiskt sällskapet och stämmningen som är det viktiga, även om jag är töntigt förtjust i paket :)
Nu ska jag sluta vara en sådan grinig barnrumpa, ta mig i kragen och gå en lång promenad med de som står mig närmast (iaf bor närmast ;) - Oscar och Lego!
testpilot för Ricoh PX - det vore toppen!
I gratisbussen från hotellet ner till stranden ser jag två kameler. När bussen stannat ber jag Oscar om vi kan gå och fotografera kamelerna. Framme hos kamelerna blir vi väl mottagna och självklart får jag ta ett foto. Men innan vi vet ordet av så håller kamelgubben min kamera för att ta ett foto på Oscar och mig tillsammans, det var väl trevligt. Men inte nog med det, han bokstavligt tavlat tvingar oss upp på varsin kamel, var på vi tror att det bara är för fotot. Men icke... han reser kamelerna upp och så går han iväg med oss. Jag skrek åt honom att släppa ner oss, men möts bara av ett skratt. Efter en pytteliten runda får vi honom äntligen att släppa ner oss på samma ställe, vi får tillbaka kameran och ska gå därifrån. Vad tor ni händer då? Jo, han vill ha betalt såklart! 40$ eller 100TL. På ett ungefär 400kr. jag blir förbannad och berättar för gubben (som egentligen bara var typ 25år men jag vet inte vad jag ska kalla honom) att vi egentligen inte ville rida och att han lurade oss. Oscar tar då upp våra 40TL som vi tagit med oss till stranden för att äta lunch för och ger till gubben. Han vill ha mer betalt såklart(?) men vi visar att vi inte har mer. Då säger han att vi kan betala mer imorgon. Tror ni att vi åkte till stranden igen? Dagen efter gjorde vi det i alla fall inte. Men inte de andra två dagarna som var kvar heller. Inte bara på grund av kamelgubben, han skulle väl inte få förstöra vår semester, utan för att det faktiskt var väldigt mysigt vid poolen :)
Summa sumarum är i alla fall att dagen innan kamelturen tappade Oscar min digitalkamera på balkonggolvet, och det var då min IXUS såg ljuset för sista gången. Vi gick då ner på shoppinggatan och hittade en engångskamera som jag lyckades pruta ner från 25TL till 20TL. Vi var jättenöjda och tänkte att 40kr var ju inte så farligt. På natten vaknar jag och kommer på att man gångar med fyra - vi hade alltså betalat 80kr för en engångskamera =(
Så, de bilder som har tagits på bruna mig på en madrass i poolen med något svalkande i handen har alltså tagits med en engångskamera. Därför kan jag inte lägga upp dem här. Då semestern på grund av detta blev en aning sorglig för ett tag så känner jag att jag verkligen förtjänar att bli testpilot (http://smartsontestpilot.se/ricoh-px/bli-testpilot/) för en Ricoh PX. Sommaren är inte slut än och jag har mycket fotografering att ta igen. Jag vill kunna ta bilder på allt och kunna ta med kameran överallt utan att vara orolig att den ska gå sönder. Jag behöver en kamera som håller det mesta - Ricoh PX!
I övrigt var Turkiet (Kemer) väldigt varmt och vi har haft det skönt. Men det fanns många banditer och stranden var inte det Paradis direkt som strandpojkarna själva trodde: "Welcome to paradise!"
Och bara ett litet tips; Om det står i hotellbeskrivningen att det finns i en moské i närheten - kolla hur nära! Vi vaknade 4.30 varje morgon och då hade vi inte ens behövt mikrofonen för att höra vad han sa/sjöng.
Vi hann ta lite poolbilder innan kameran gick sönder.
På Hannover hamnade vi några gånger. Där fick man gratis te och hovmästarens fru var från Helsingborg.
Stranden såg ut ungefär såhär. Coola solkuddar och mycket båtar en bit ut.
