a small town girl with a big city attitude

I måndags var det biopremiär för "I rymden finns inga känslor". Jag gick med Hanna och vi hade en superkväll. Filmen var dock lite seg emellanåt, eller var det allt vin som tog ut sin rätt? En del rörande scener, annars var det som vilken svensk film som helst. Alltså skådespelare som läser ur manus och en aning småtöntigt. Men det är väl bara för att det är ens modersmål som det låter konstigt. Och man vet hur kulturen fungerar här och där av kan man ta slutsatsen att "det där kommer aldrig hända".

Hur skulle två sådana här sofistokerade brudar inte kunna ha kul? :)


I tisdags var Johjo här och vi badade och drack cider. Vi upplevde även gamla minnen, som t.ex att sjunga Vitamin C´s ”Friends forever” och lite Grease… Det var en riktigt skön kväll och jag är glad att en sådan rolig brud som Johjo vill hänga med mig ;)  



Och igår, ja då var det Kräftskiva 2010 på Essingen! Vi dukade långbord i vadradsrummet och jag ägnade hela dagen åt att testsitta alla platser så att alla skulle få plats. Vi hade räknat till 15 pers först, men sen hoppade Daniel av och Silva, Elias, Malin och Ank dök aldrig upp. Jag blev mycket besviken faktiskt, men mina tankar låg mest kring att Sebbe skulle komma och förmodligen smaka mina pajer. Jag stod i köket hela dagen och höll på med de där pajerna (broccoli- och fetaost) och som tur väl var så lönade sig arbetet. Sebbe (en kock som jag är väldigt glad att känna) gav mig en femma av fem möjliga! =) Och efter det så tryckte Philip i sig 7 av mina vitchokladmousse desserter och Anders berömde mig som värdinna (Anders som även somnade på soffan och vi skrev honom en lapp så han skulle veta vart han var när han vaknade). Kunde jag känna mig mer uppskattad? Nej, det är nog omöjligt! Tack för en jättebra kväll (!) ni är välkomna tusen gånger åter.  




Skolan har börjat, snart så ska första skrivuppgiften in - att skriva en krönika. Jag tror jag ska skriva om skillnaden mellan små och stora städer, förändringen som sker när en "small town dude" flyttar till storstan'. - Ni vet "fredag hela veckan"... Eller kanske blir det något i stil med det här inlägget, vikten av att känna sig uppskattad? Frågan varför jag stressade sönder mig i köket och innan det åkte all kollektivtrafik som är möjlig i innestan för att köpa allt till festen så att jag till och med glömde att äta på hela dagen (Vilket slog mig vid 20-tiden när Hanna sa att hon var hungrig). Jag tror det kan bli spännande. Hoppas bara det blir en krönika med bra tema och att jag lyckas nå fram med syftet och att folk förstår min implicita makroproposition (stort frågetecken).

Nu ska Oscar och jag åka och köpa snabbmat (mohaha) och sen ska jag ta hand om honom för han är sjuk :(

Oscar och jag såg en så bra film igår, Remember me hette den. En helt fantastisk film och jag satt som gjuten framför tvn. Men när vi i stort sett tror att filmen är slut och jag bara sitter och ler, så tar den en total vändning och jag blir näst intill förbannad. Kanske är det så en bra film ska vara? Fånga en totalt och sen göra en fullständigt tokig? Vad vet jag... det är iaf en film värd att se och spara ditt utlåtande till efteråt... :)

Jag är hemma i Sthlm igen, men detta kanske ni förstod i och med att jag har filmmys med min one and only och försöker att ha "inte säga nej-dagar"... det går sådär. Men igår fick jag faktiskt med honom ut och plocka svamp (dock hittade vi ingen) och idag åkte vi till stan och köpte running-dojjor till mig :) fast han har inte fått mig till att ut och gå i dem än. Mohahah, bara jag som får säga nej, och han får bara säga ja! =)

Saknar mamma och pappa <3

Puss & kram


Du gör allting så mycket lättare, jag älskar dig

Här händer det en del! I fredags var jag ute med tjejerna, bland annat Jeffan och Anna. Vi var både på Mingel och Harrys i K-hamn, en händelserik kväll med mycket skratt, dans, alkohol och hångel ;) Jag hoppas tjejerna kommer upp till Sthlm så vi kan ha en lika kul och helgalen kväll där! (Det där var alltså en inbjudan, tjejer.)

I lördags var jag inte så pigg... men hängde ändå med mamma och pappa till Brunnsparken för att spela boul med massa andra äldre festprissar. Och igår var vi ute och plockade svamp som vi precis åt på en knäckemacka. Det är toppen att vara hemma! Dock känns det inte lika toppen i kroppen just nu efter en träning med mitt gama innebandylag här hemma. Jag bockar och bugar för inbjudan (!) men om Jeffan eller Johan hade kunnat sagt att det var "fysmåndag" så hade jag ju iaf varit förberedd... haha! Nu sitter jag här, stel som en pinne och med lår som bränner. Jag har tränat för resten av detta året ;)

Jag är så himla glad att jag åkte hem och att jag bara kan vara mig själv. Inte för att jag inte kan vara det hemma i Sthlm, det är bara så att jag känner att jag måste anpassa mig där eftersom jag är inneboende eller vad man ska kalla det. Detta trots att Lönnerhedarna säger att jag inte behöver känna så, men jag gör det ändå. Det är ju deras hus, deras familj och så vidare. Well, det är inte så lätt att berätta hur jag känner alltid och ibland hoppar det grodor.. men som tur är så är alla så snälla och jag är lite kluven i vilket hem jag vill bo i nu när jag är ledig.

Oscar jag saknar dig! Hoppas vi hittar på nått vi båda vill göra när jag kommer hem och att vi får kul. Jag älskar dig, du och jag mot världen :)

I torsdags hade jag bstämt mig för att gå ner till lärarbryggan och sola. Detta i och med att det var "sol" för första gången på flera dagar. Men under tiden jag satt och skrev ett inlägg här så strök molnen in och jag trodde sommaren var borta för alltid... Men icke det inte! Som tur var gick jag ut för att hämta posten och då kände jag det... solen gassade! :) Jag tog mitt pick och pack och spenderade tre timmar på lärarbryggan genom att läsa Retorik för lärare. Inte troddejag att jag skulle öppna en kursbok under sommarlovet, men tji fick jag. Jag bättrade på brännan, fick frisk luft och jag lärde mig en hel del om retorik - kul!

Igår fick jag tillslut med Oscar ut på galej. Han ville egentligen hyra film, men jag gick bara inte med på det när jag såg sommarkvällen kalla utanför fönstret. Vi blev hembjudna till Alex i hans lilla kollektiv i Bromma på "förfest". Men beställde senare en rymdtaxi som hade självöppnande dörrar in till stan och Gården, Norrabantorget. (Vi tog nattbussen hem, mamma och pappa, och vi missade den inte...) Det var en mysig kväll med drinkar och roligt sällskap. Den var ännu mysigare och värd spenderad med tanke på hur vädret är idag - usch!

   

Nu ska Oscar och jag åka och köpa godis (borde egentligen inte men det är ju regn...) sen ska jag på grillkväll med några kursare i Åkersberga. Tjohej!

Snart bär det av till Molini di Triora! Men först ska vi sova två nätter i Helsingborg hos brorsan för att starta själva Italienresan därifrån. Packningen har gått ganska bra trots allt, särksillt nu när vi får låna brorsans kombi så går det ju in ännu mer kläder... :) Jag längtar som bara den - sol, bad, mat, skratt, dryck, shopping (?) utflyckter med mera. Och bäst av allt är att jag åker med dem som jag älskar mest i hela världen! (Syrran är dock inte med, men hon är ju i sitt egna paradis!)

Det var ju ett tag sen jag skrev sist, det har hänt en del grejer och jag har inte riktigt känt att jag vill skriva om det. Men nu är det över och framtiden är ljus :) Jag tänkte därför lägga upp lite bilder från midsommar t.ex men också från premiären av Hans nya film För Kärleken som vi var på i måndags. Vill ni fälla en tår och få en inblick i hur världens lagar och regler kan bidra till en katastrof så bör ni gå och se den!

Glass är det bästa som finns, tycker Billy!




Tre glada typer innan filmen, och är det inte Brunnberg i bakgrunden?!


Pappa är klar sist som vanligt..


Det här är Johan, en blivande stjärna som gärna vill ha roller!




Mamma & Johan = linslusar! Oscar, Anita, Hans och Peter Gardiner som spelade Moses.


Oscar och Basse, men vad är detta med blomman?!


Mamma och pappa snackar Jönssonligan med Hansa..



<3

För två veckor sedan föll Oscar ner på knä och spred en glädje i mig som ej går att beskriva! Men jag visste ändå inte om jag skulle tro honom. Var det en fråga som skulle stanna mellan oss? Eller menade han verkligen att vi skulle gå "hela vägen"? Den 10 maj bestämde vi att det var "på riktigt" och dagen därpå åkte vi för att kolla på symbolen för vår kärlek, alltså ringarna. På Smycka hade de några fina klassiska silverringar som föll oss i smaken. Naturligtvis fick vi vänta 10 dagar för att få dem, då gravyr och allt skulle göras. Men igår var dagen äntligen här och efter att vi hämtat ringarna (som var lite jobbiga att få på) fick vi skjuts av Emelie in till stan (som inte fattade någonting och idag när allt kom upp för henne blev helt chockad över att vi lurat henne så :). Ringbytet skedde vid en mysig plats mellan Kungliga operan och slottet. Det där är ju något man alltid drömt om, att det skulle ske perfekt och allting. Det gick faktiskt mycket bra, vi hade inte glömt ringarna, ingen fick kalla fötter och inga tårar föll. Vi höll inga tal till varandra utan vi trädde bara på varandra ringarna (dock med lite krångel) och visste då att vi inte behövde säga någonting.

Herr Puntila och hans dräng Matti, är det något ni känner till? Ingen teater jag skulle rekomendera precis, men om du skulle få tag på en biljett av någon anledningen så är det tre värt spenderade timmar. Och skulle du inte gilla dramat kan du kanske skratta lite åt Dan Ekborgs nakenchock eller mysa lite åt den härliga Fares Fares.. 

Imorse (med lite snooze) åkte jag till SU för att lämna blod i blodbussen. Allt gick toppen och jag fick en febertermometer. Efter en sådan god gärning (de tar ju trots allt så mycket som drygt åtta menstruationer på 10 minuter, tänk om det alltid var över så fort) åkte jag in till stan då jag förtjänade lite shopping. Köpte två klänning på H&M, de kostade ju bara 69,50 :) Köpte även ett par läckra cykelbyxor att ha under sommarklänningarna så jag slipper djungelbrännan. Ibland vill man ju bara känna sig fin i barbent men när låren går i hopp känner man sig inte så fin efter ett tag.

Imorgon ska jag handla till Lucas och Jonas, och köpa mig själv ett par sandaler. Sedan blir det fika Med Isabell :)

Oscar kom hem från jobbet vid nio och vi for iväg till Kungsholmen för att sola...

Någon drar i handtaget till min dörr in till solaret, jag svarar "ja" men får inget svar. Jag hör röster utifrån och blir stressad och slänger på mig mine kläder. Kommer ut från solariet och möts av ett välkänt leende, jag ser till vänster varav jag möter ett till välkänt ansikte som stirrar på mig nerifrån en bänk. Jag ser Oscar rakt framför mig, röd i ansiktet och frillan på sne efter 15 minuter i soariet och jag ställer mig bredvid honom. Jag kollar till höger igen och ser att leendet tillhör Eddie och den stirrande personen är då givetvis Rabih. Någonstans ifrån kommer förståndet flygande, jag uppfattar läget och ler tillbaka mot Eddie och säger ett kyligt "hej". "Hej" säger han tillbaka och skrattar till lite grann. Oscar säger hejdå och vi går ut mot bilen. "Jag sa bara att vi var på samma bio i måndags", berättar Oscar för mig. Var på Rabih frågat "ah, varför var du bjuden?" (vars undermening var "är du kändis eller?". Oscar svarade ärligt att hans pappa jobbar med film, var det egentligen ett ypperligt tillfälle att skapa sig en ny identitet?

Hädanefter vill jag åka och sola i smink, partykläder och högklackat om kändisarna återigen skulle rycka i min dörr. Men inte var de själva särkilt "snygga" och inte kan man visa sig från sin bästa sida hela tiden. Om de inte la märkte till snygga jag på premiären så förtjänar de inte att se mig snygg!